Mitt hjärta ligger nedtrampat
på golvet bland mögliga smulor.
Resten av mig går sömngångaraktigt
fram men snubblar på gårdagens minne.

Balansen går bärsärkagång bland
hågkomster som är likt krossat glas.
Förhoppningen står till oberoendets
och självkänslans ledstänger av ljus.