Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ORDET "GUD"

Abstraktionen.
Icke-vetandet.
Famlandet.
Skevheten.
Negationen.
Föreställningen.
Känslan.
Antitesen.




Övriga genrer av Ulf Carlsson VIP
Läst 44 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2025-10-06 13:20



Bookmark and Share

  sphinx VIP
En förföriskt intrikat text som man behöver tänka till omkring, åtminstone så som jag läser den. Som ett försök att konkretickekonkretisera metafysisk.

Min kommentar är lång. Och det är "utfall", en kommentar, från min sida mot religion och kristendom och hur den framställs av institutionaliserad religion. Inte mot individer, religion, kristendom i sig, utan jag reagerar hur den framställs och tolkas och att ingen gud finns som tar ansvar.

Gud står inom citationstecken, vilket kan förstås som att det går inte definera"gud" som gud. Jag kan tolka det som att ordet kanske inte ens borde få finnas, eller att det finns men det är inte vad man tror att det är när ordet gud ska beskriva"gud". Det mynnar ut i en språklig motsägelsetautologi om man försöker beskriva gud med gud.

Det är som att säga gud 100 ggr snabbt och all slags betydelse försvinner, där finns gud. Detta kallas semantisk mättnad (satiation), eller snarare övermättnad i det här fallet.
Dock i ett försök att ändå fånga något används et antal ord:

Abstraktionen - förstår jag som transcendens och immanens och metafysik. Vilket blir luddluddigt för de som inte förstår.

Icke-vetandet - förstår jag som att vi kan inte med mänsklig medvetenhet neverevereneverever kunna förstå.

Famlandet - förstår jag som att vi söker och vi ramlar och ramlar och ändå lär vi oss inte. Vi kan inte greppa gud.

Skevheten - detta ord läser jag som att det finns och kommer alltid finnas en del av gud som människor inte vill att det ska vara - t ex teodicéproblemet. Vi kan inte förstå att gud är så outgrundligt allomfattande mystisk och svårfångad att gud rymmer också en våldsam sida. Detta eftersom människor påpekar hur kan gud vara god när gud tillåter all denna ondska.

Negationen - förstår jag som motsatser, gud talar (om du kan lyssna) annars finns gud i tystnaden också. Hör du inte det. Gud finns överallt, i min ficka och i min grannes ficka och i allas fickor. samtidigt som gud finns i ett löv som inte längre finns, som har förmultnat bortom förmultnelse.

Föreställningen - förstår jag som att man vill ha en fysisk närvarande gud. Men i negationens namn så är det inte så. Det är en transcendent immanent metafysiskt metafysisk gud. Som också finns i ångad dimma, men inte syns där heller. En gång i tiden var guden levande och människor tyckte man kunde prata med gud som närvarande i ett allvarligt men vardagligt samtal. Idag får man prata med ett mysterium. Det har skett en glidning från teologerna i definitionen till mysticism allteftersom sekularisering och kunskapsluckor inte kan fyllas med "god of gaps".

Här kommer också divine hideness in som begrep – vem tar ansvar?

Och målstolpeförflyttning. När ett svar inte kan fyllas med gud flyttas målstolparna och

Känslan – förstår jag som att om jag har en känsla så vet jag att det är så. Jag känner gud i min kropp i min armbåge och i mina hårstrån, alltså vet jag, alltså är det så. Känslomässigt tänkande är inget bevis i sig. Känslor är moraliskt upplevelsebaserade fenomen. Inget annat (sedan lämnar jag det därhän med att förklara vad jag menar). Gud finns, gud finns inte. Båda utsagorna är lika sanna utifrån om känsla ska styra vad som är en sanning eller inte. Detta tillhör det metafysiska området och det är klart att jag kan inte säga ”jag känner att bakterier inte finns. Det vore att förneka all rimlig kunskap idag. Men det kan rimligen inte vara et bevis inom metafysiska sfären och ett ickebevis inom en fysisk sfär.

Antitesen – för mig är detta ord ryckt ur ett sammanhang. Antites ingår i den dialektiska processen, där begreppen ursprungligen är ”tes (en ide) + antites (en motide) = syntes (ny ide). Detta i en ständigt pågående – evig – process. Det framgår inte vad tesen är från början eller vad syntesten skulle kunna vara. Samtidigt kan hela den dialektiska processen medveten vara ”kapad” och då blir ordet i sig en båge tillbaka till ”GUD”. Är det av okunskap så är det så. Är det ett medvetet grepp är texten intellektuellt ohederlig. Jag vet som sagt inte vad, utan kan bara spekulera om utfall.

En text handlar också om det som inte står där. Eller i mer poetiska ordalag så ”lever texten vidare i mig”.

Det texten inte tar upp på ett tydligt sätt är den institutionaliserade religionen och vem som ska ta ett ansvar där för mystifierandet och otillgängligheten och öppna upp en tillgänglighet som inte bygger på att det inte går att förstå. Det hela blir en antites mot mänskligt förnuft av argument från samhällsreligionens sida. Det är filosofförnuftigt och intellektuellt ohederligt. Otillgängligheten gör att ingen tar ansvar...

Detta är retoriskt metafysiska frågor: Hur kan guden ta ansvar? Eller vem tar ansvar så guden kan ta ansvar?
Texten tar heller inte upp ett historiskt perspektiv med teologisk appropriering t ex av själsbegreppet från Platons idelära. Eller att all religion är tolkad av människor. Ingen har någonsin haft direktkontakt med gud och kan säga så här är det. Det är personligt upplevelsebaserat material som försöker framställa sig som sanningar.

Eller att testamentena är skrivna 30-70 år efter korsfästelsen och är inte sanningsverifierbara. De är religiösa porträtt som skrivit av människor och kanske i guds namn.
2025-10-06
  > Nästa text
< Föregående

Ulf Carlsson
Ulf Carlsson VIP