Min natt i juni slumrar i den stämning
som diktens rader en gång återgav
med Martinsons poetiska benämning

i versen "juninatt blir aldrig av".
Jag läser dikten ute på balkongen
med öppna fönster. Nattens gröna hav

rörs lätt av brisen. Tyst är fågelsången
i junis natt som är en daggig dag.
Naturmystiken håller själen fången

i stum förundran och med ljust behag
i känslan av en existensens mening
att allt som finns är samlat i ett Jag,

som håller samman alltet i förening
och ger en aning om en mall, ett mönster.
Min natt i juni är ett slags försening,

mitt liv som stannat framför öppna fönster.