Jag söker närma mig det gloriösa,
som ofta förr i form av en sonett,
ett företag som saknar sans och vett.
Jag tillhör inte ens de religiösa.

Jag skriver dikter, stundom pretentiösa,
med rim om det gudomliga, så nätt,
moraliserar grovt om fel och rätt,
fast sanningarna glider undan, lösa.

"Gud" är den gåta ingen lyckats lösa,
där ingen fram med rätta svaret trätt.
Det är ju så med det mysteriösa,

det saknar varje klistrig etikett.
Jag söker närma mig det numinösa
men fastnar liksom förr i en sonett.