Bottenviken med sydvästan
som lite vred sig och låg på.
Befann oss nu inomskärs
i skymmande sen augusti.
Gammal flytväst i kork bar jag.
Då 1963 var flytvästbärandet
sporadiskt bland de vuxna.
I alla fall för oss inomskärs.

Vi stod där mitt i båten.
Höll upp våra regnrockar
gjorde oss stora i blåsten
iklädda rollen som segel.
Och pappa styrde med åran.
Vår Archimedes baksparkare
hade nämligen lagt in protest,
och självmant börjat strejka.

Tur i oturen att vi hunnit
vika av från farled och hamnat
bland sjögräs som till viss del
bromsade upp vår framfart.
Men när vågkammar växte,
fick vi glömma ankringsplats
och ditåt stranden stenig.
Att ro just då närapå omöjligt.
Och pappa ådragit sig besvär
med ljumsken.

Mamma ropade då att vi driver
nog in mot Lööfs brygga.
Familjen Lööfs var våra grannar
på Esplanaden och Erik, hans
tvenne döttrar och gamla föräldrar
brukade ännu in i september
hålla till där, trots allt regnande.

Tilltufsade och blöta nådde vi
bryggan eller rättare sagt stranden
invid. Vi möttes såsmåningom av
ett rop och där på stigen kom
självaste Erik Lööf. Vi behöver
nog flytvästar lite till mans,
sa Erik i förbigående.

Härligt få fika i brasvärmen.
Och Lööfs tyckte vi alla om.
Även mina syskon som inte
var med denna gång.