DET FINNS EN ARMÉ AV KLONADE IRONISKA POETER SOM ELIS BURRAU, EN MILJON ELIS-BURRAU-KLONER AV PVC-PLAST, STÅR UPPSTÄLLDA I PARKEN NEDANFÖR HUSET. DET GER MIG HUVUDVÄRK ATT TÄNKA PÅ DET. MIN HUVUDVÄRK ÄR EN GRÖN GALLA SOM RINNER UR TINNINGARNA NÄR JAG TÄNKER PÅ DET. JAG ÄR INTE EN KVASI-ORANGUTANG MED EN AI-HJÄRNA I VITT STÅL SOM KOSTAR 10 000 DOLLAR OCH ÄR GJORD AV NVIDIA CORP. JAG HAR AKTIER I NVIDIA CORP OCH ÄMNAR CASHA IN FETT PÅ DE AKTIERNA SÅ ATT JAG SLIPPER JOBBA OM FYRA–FEM ÅR. JAG VILL GÖRA EN AVBILD AV MIN HJÄRNA I AKRYL OCH PVC-PLAST, GÄRNA BLODRÖD, PÅ EN UPPHÖJD PELARE AV LJUS UPPSTÄLLD UTANFÖR KUNGLIGA SLOTTET I STOCKHOLM. OCH DET SKA SPELAS TYSK TECHNOMUSIK FRÅN DOLDA HÖGTALARE I HJÄRNAN, OCH EN AI-RÖST SKA PRATA UR HJÄRNAN TILL DE SOM GÅR FÖRBI OCH UNDRAR VAD DET ÄR. SÅ MÅNGA IRONISKA POETER SKA SITTA PÅ DEN NEDRE TRAPPSTENEN AV MARMOR OCH DE SKA BRINNA LITE SOM HALMDOCKOR, OCH DEN IRONISKA POESIN SKA RINNA UR DERAS ÖGONHÅLOR SOM FLYTANDE ÄGGVITA, OCH ALLA FÅGLAR SKA RESA SIG UR SINA GRAVAR OCH FLYGA UT I DEN BLODRÖDA GRYNINGSSOLEN. OCH SEDAN YTTERLIGARE EN AI-RÖST SOM UPPLYSER OM ATT DET INTE ÄR VERKLIGT UTAN ETT KONSTVERK AV NÅGRA INRÖKTA ELEVER PÅ KONSTFACK. OCH DÄREFTER EN MASSA PUBLICITET OCH ALLT DET SOM KOMMER AV DET SÅKLART. OCH NÄR HÖSTEN KOMMER KAN MAN GJUTA AV HELA STOCKHOLM I KROM OCH FLYTTA DIT FÖR ATT DET ÄR SVALT, OCH HA PÅ SIG VITA RYMDDRÄKTER OCH GÅ OMKRING MED VITA RÅTTUNGAR I PLASTVÄSKOR I PARKERNA. DET ÄR EN FRIDFULL BILD ÄNDÅ AV STOCKHOLM. DET MÅSTE SNART NÅ ETT HÖGRE POETISKT STADIUM , OCH VAD KAN DÅ VARA BÄTTRE ÄN EN VISION AV STOCKHOLM I KROM, DÅ DET ÄNDÅ ÄR AV KROM RENT ANDLIGT SÄTT. OCH SEDAN ANLÄNDER ETT VITT MAJESTÄTISKT RYMDSKEPP ÖVER STADEN. DET HOVRAR DÄR OCH SPELAR LACRIMOSA UR STORA BLUETOOTH-HÖGTALARE SOM SVÄVAR FRITT ÖVER STADEN GENOM EN SÄRSKILD TEKNOLOGI SOM VI ÄNNU INTE HAR. OCH NÄR ALLA I STOCKHOLM HÖR LACRIMOSA SÅ FALLER DERAS ÖGON UT PÅ GATORNA OCH FLYTER IHOP SOM KVICKSILVER, UNGEFÄR SOM POLISROBOTEN I TERMINATOR 2,  TILL SLUT RESER SIG ETT ENDA JÄTTEÖGA UR STADEN OCH BLICKAR UT ÖVER VÄRLDEN. I STOCKHOLM HAR MAN INTE LÄNGRE INDIVIDUELLA ÖGON, NEJ, DET ÄR BARA ETT ENDA ÖGA, TUNGT OCH FYLLT AV VACKRA IDEAL HOVRAR DET ÖVER DEN KUNGLIGA HUVUDSTADEN. OCH DET VITA RYMDSKEPPET SOM SPELAR LACRIMOSA TRÖTTNAR RÄTT SNART OCH FLYGER TILLBAKA UT I DEN INTERSTELLÄRA RYMDEN. PÅ NATTEN LYSSNAR DE PÅ MATTHEW MCCONAUGHEYS BERÄTTELSE OM M-TEORIN OCH ATT DET KAN FINNAS FYRDIMENSIONELLA VARELSER SOM SER OSS UPPIFRÅN, OCH ATT VÄRLDEN FRÅN DERAS PERSPEKTIV INTE TER SIG SOM EN SFÄR UTAN SNARARE EN CIRKEL. SEDAN SOMNAR ALLA STOCKHOLMARE SAMTIDIGT, MEDAN DERAS HOPSMÄLTA JÄTTEÖGA AV KVICKSILVER SVÄVAR ÖVER RIDDARFJÄRDEN OCH BEVAKAR STADEN I SANN REGIMKOOPERATIV ANDA.