Gömd bakom tvivlets vikvägg
och med sinnet helt skymd
fanns i ungdomen ett stråk av
att alltid vara ovärdig allt gott.

Förtrognas försök till kontakt
förstods aldrig som menat mig.
Kontakter rann ut i sanden en
bekräftelse att jag var ovärdig.

Komplimanger och beröm
togs inte in ansågs osäkert.
Gränser sattes inte saknades
kunskap om mitt eget värde.

Ovärdhetens sänke ett slag
av förluster i relationer när
osäkerheten kring alla stod
i förtvivlans rop om egna värdet.