Den gamla stora rödboken
står kvar, stark och tyst.
Bara ibland,
när vinden sveper,
rasslar de bedårande löven
och viskar sina råd
- om du lyssnar.

Jag minns
de står kvar
redan när jag var barn:
gammalt, stort, starkt och tyst.

Precis som förr.
Precis som idag.
Precis som imorgon.

Och jag undrar:
Vad sa de?
Vad kände de?
Vad skulle de föreslå?