Måndagen den 21 januari 2025

Rött kommer farande med ljuset före. Det regnblandade snöfallet syns som en upplyst korridor i mörkret. Det är bussen. Den stannar mjukt vid trottoarkanten, och undviker därmed att skvätta slask från den utbredda vattenpölen.

Dörrarna öppnas. Jag kliver in i värmen och möts av vita tänder i ett bländande leende. Chauffören hälsar glatt. Det är knappt att han hörs. Det är mera att tyda en munrörelse som man känner till. Orientalisk musik strömmar dånande och ljudvågorna vibrerar i medryckande rytm.

Fötterna sätter stegen i takt av sig själva till den ornamentrika musiken och bestämda slagtrumman. Semestrar mig ner på en sittplats. Tankarna rör sig i doftande kryddstarka miljöer med luft i tät hetta. En uteservering i Bahrain. Servisen står beredd att ta emot beställningar på all den överdådiga mat som finns på menyn.

Rycks tillbaka till verkligheten, men ändå inte. Kliver av bussen med imaginära solglasögon och inbillade varma vindar som blåser i håret. Den känslan sveper mig genom dagen på jobbet!

Lördagen 20 juni 2025

Dagen är ansluten till maskrosors fröbollar som lyfter i den ljumma vinden. Det är strax innan inträdet till koloniområdet. Allt får ännu växa vilt och fritt här. Promenerar på grusvägen och möts av den rödmålade bommen. Styr mot kanten och kliver på gräsremsan som kantar diket, för att slinka förbi bommen.

Möter en kvinna med skottkärran full av svart mullig jord. Hon hälsar med en nick. Jorden verkar komma från en stor hög som ligger på den grusiga parkeringen.   

Till vänster står skogen fond, och jag kan gå rakt fram, eller vika av till höger. Jag väljer att följa den smala grusvägen i kringelkrokar runt området. Allt för att få uppleva så mycket som möjligt av dess underbara trädgårdar. Drar en djup utandningssuck av avslappning och frihet, som jag alltid upplever här.

Går förbi en särskilt lockande kolonilott med ett litet vitmålat hus, som lagt sig längst bort i trädgården. Jag har haft en förväntansfull blick på denna oas i flera veckor nu, och stannar till. Vet sedan gammalt vad som finns här. Dröjer still för att nu är det jag väntat på i full blomning. Rosa, blått, vitt och någon är flerfärgad. Jag ser också en ny variant. Det är akvilejarabatten som lockar både mig svärmare, fjärilar och humlorna. Idag är det bara humlorna som flyktar från blomma till blomma. Humlorna som kan komma åt nektarn med sina långa tungor i aklejans sporrar. Ibland är humlorna en svikare ur blommans synvinkel sett. Humlorna kan fuska och angripa sporren från utsidan, och bita hål på sporren. Allt för den attraktiva nektarn. Riktiga nektarrövare och inga pollinatörer. Någon som rövar ser jag inte till.

Strosar vidare, uppfylld av akvilejarodnaden. Passerar en trädgård, där det nyklippta gräset aromatiserar och fyller lungorna. Hör att någon hackar med ett spett. Folk är upptagna med att vattna och rensa ogräs och obrydda av att jag närgånget går förbi.

Hemma är jag kvar i rosa, blå och vita drömmar och tar itu med disken.

Fredagen den 16 juli 2025

Hotell Scandia i Växjö och det är kväll. Är barnvakt och det är läggdags för treåringen, som redan ligger under täcket i sin säng. Berättar sagor för pojken om prinsessan på fjärten. Hans klingande skratt sätter jag in på näringsbanken, och kommer göra ogenerat många utttag utan någon som helst orsak. Han vill höra om prinsessan på fjärten flera gånger. Det får han. I olika varianter. Det blir sent och långt över sovtiden. Till slut somnar han.

Själv sitter jag i sängen under vägglampans sken och läser en stund. Det är boken Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter skriven av Elizabeth Gilbert.

Generös hotellfrukost tillsammans med min dotter, två barnbarn och svärson. Efter det umgänge vid  hotellets lekplats. Tiden rusar och de ska iväg på ett dop.

Överbliven tid. Beställer ett glas rödvin och sätter mig i skuggan på altanen för att läsa min bok. Inga andra gäster finns där och det är lugnt och fridfullt, fast det hörs buller från bilar på avstånd. Boken ger mig gratis biljett till nya världar.

Onsdagen 29 oktober 2025

Det är konstutställning i stan. Hemma i soffan. Söker på konst online och får upp många sidor där de säljer konst på nätet. Går på vernissage i softat sittläge. Utan bubbel, för det tycker jag inte om.

Tack till Sphinx för idén.