Längtan är tung i november att äntligt få uppgivet blåsa
levnadens gruvliga damm från det evigas dryck,
komma allt närmare Dig och få klarhet i varandets gåta,
gå i Din sommartid in, nalkas en varmare natt.

"Stöd mig ej mer, låt mig falla!" Det önskade Jairus dotter,
när hon från dödens sömn åter uppväckts till liv.
Liksom novembers likgula löv längtar åter till jorden,
ville hon åter få gå in till sin somriga dröm.

Nu i november, förvissnandets tid, längtar anden till våren,
längtar till ljus och fred, långt bort från mörker och krig.
Jairus dotter blev återinkallad till levnadens strider.
Bortom en dödlig dag längtar hon natten på nytt.