I det lilla kapellet
samlas en trogen skara

pastorn trampar på den gamla orgeln
försångare
till församlingens fromma

innan gudstjänsten
skottas bron
elden tänds i gryningen

han hälsar välkommen
ser alla

kaffedoften
från lilla köket
pastorsfamiljen sjunger

budskapet förkunnas
med en mild maning
att besöka
det åstignatagna
i byn

surret i kapellkaffet
blandar vardag
med ordets sälta
veckans högtid
sätter sin prägel

med förnöjsamhet
ser pastorn korgarna fyllas
kakor och kaffe från gemensam hand
finna sitt rum
hos dem
som inte orkar vara med

så går söndan över
liksom många förut
pastorn stänger dörren
ser spåren i snön

och tänker tyst
vi hör ihop ändå
vi och dom
åstignatagna


(Åstignatagna är en dialektform av det äldre kyrkliga ordet avsidestagna)