Efter psykakut hamnade jag i efterpsyk.

Ringde på dörren till baracken under t banan.

Surr och knäpp och jag sköt upp.

(Tyst) Spiraltrappa upp en våning.

Ekade. Uppe visades ett rum med trista soffor, bord, fåtöljer och rakt fram en låg lång disk och en kvinna som låtsades inte se mig. (Men väntade)

Jag sa Hej och Ska prata med NN.

Hon frågade inte vem jag var och höll ögonen hela tiden fixerade på väldig liggare med bara en inbokning. (Min)

Hon tittade här och hon tittade där i liggaren och sa till sist ner i allting Sitt och vänta!

Hon låtsades upptagen med papper och kartonger som de var det viktigaste av allt. (Kanske har hon rätt) Varför skulle nån bry sig om mig?

Hörde signalen och hon reste sig förvånad och gick fram till öppnaknappen (tror jag).

Blicken hit och dit hade kvinnan och hon lutade sig försiktigt fram till hon som krånglade med kartonger Jag måste prata med MM.

Över kartongerna såg hon kort på kvinnan och grimaserade kort och fortsatte med det allra viktigaste.

Kvinnan satte sig tungt i profil och andades lika tungt.

Vi fanns inte.

NN kom. (Ung och stark). Kramade handen. (Kändes inte som hand)

NN sa det som behövde sägas första gång. Hon frågade. Jag svarade. (Väntade)

Hon frågade igen. Jag svarade. (Väntade)

Hon frågade igen. Jag svarade. (Väntade)

Hon frågade igen. Jag svarade. (Väntade)

Hon sa att det var nog för idag.

Jag gick.

Kvinnan satt kvar medan kartonger sorterades och sorterades igen.

Nästa gång.

NN kom. (Ung och stark). Kramade handen. (Kändes inte som hand)

Hon iakttog mig och jag ljög att allt känns bra med mig.

När jag tänkt efter på hon och mig så förstod jag inte hur hennes frågor hängde ihop med mina svar. Inget hängde ihop. (Tänkte jag)

Hon frågade. Jag svarade. (Väntade)

Hon frågade igen. Jag svarade. (Väntade)

Hon frågade igen. Jag svarade. (Väntade)

Hon frågade igen. Jag svarade. (Väntade)

Hon sa att det var nog för idag.

Jag gick.

Samma som då.

Som om mina svar inte hördes.

Dom fanns inte. Jag fanns inte.

Som om jag med ens förstod.

Så varför finns jag ens?

Helt i onödan.