Varje dags strävan att vända ansiktet mot solglimten om inte skuggan ger vila en sorgsen dag.
Vad blottar sorgsenheten?
Om den inte får värka sin tid får inte själen kraft att blöda och söka sin sav till läkedom. Sin kraft att vara i det svåra och efter tid navigera på nytt. Att värka fram nya skott.
Sorgen har sin tid. Sin slöja och sin tystnad, sin dova klang i ett hjärta som lever.
Sorgen är också en livets passion men kan också vara en tyngd att bära.
Solglimten kan vara den lilla gest som säger:
-Ja se där är du, jag ser dig!