Arla timman rullar först in
klot av snö vecklar sen ut
sin tilltagande kyla hör
knarrknäppning i knut
och trappa ser kattens
frusenhet i valet av steg

Söndagsmorgonen tycks
ligga samlad runt mänskors
axlar med sinnen i
stilla begrundan innan ord
läggs fram och dagen hinner
få nåt i kikar’n