Terrorist?

Förvånad blev jag.

Väldigt.

Jag är ju kristen.

Poliser med allt möjligt stod under balkongen. Stilla. Jag stod och rökte. Lördag morgon. Dom tittade på mig. Sa inget. Inte jag heller. Första våningen. Tre meter ner. Kanske lite till. Dom såg på mig. Utan ansikten. Liksom. Stora och vackra. På sitt sätt. Äldre man med mobil, polis, en bit bort. Precis där solen går upp. Bar överkropp med lite mer än lagom muskler.

Hörde det ringde på dörren. Dom hörde också. Såg jag tydligt. Jag rökte färdigt. Utan ansikten såg på mig. Mobilen mot örat. Jag fimpade i honungsburken med lite vatten i. Lät balkongdörren stå öppen och öppnade.

Spänd polis och vaksam vit vårdrock och spruta. Till vänster utan ansikte med vapen.

En utan ansikte höll upp porten och bakom stod en ambulans med en polis och en utan ansikte.

Jaha? sa jag så tyst jag kunde. Det ekade ändå i trapphuset.

Spända polis slappnade av och visade artigt vägen. Utan ansikte slappnade också av och jag steg fram. Vaksamma vita vårdrocken betraktade det hela förskräckt och kastade sig fram och injicerade nakna muskelarmen.

Otydligt. Allt är otydligt om vad som hände just då.

Jag försökte väl värja mig stor och stark. Kaos och fanvetvad.

Vita rockar och lite utrymme. Dagarna går. Så är det idag.

Förhör. Varför sökte jag upp NN vid hennes villa?

Dåsig frågade jag om jag gjort det.

Varför hotade jag NN med att bomba hennes villa?

Dåsigt frågade jag Bomber?!

Långt senare begrep jag att Lützen avslöjat mig. Tror nog att det var hennes djupa sorg som ville anklaga och straffa någon. Självklart NN.

Jag överlevde NN och nu söker döden mig, igen.

 ------