Klockan som var inställd på viss tids ringning gjorde nu sitt plinga ringa intåg.

.. Men det vet du väl sa gubben till gumman som ”smått frusna nu liggandes i stenröset”. Något virriga var de båda också och inte så enkelt där ute just nu heller där samtidigt till för att ordna för sig tillsammans, inför julen, tänk så bökigt allt emellanåt kan vara.
Jo men fortsatte gubben förstår du höjden på röset har vi pratat klart om, jaha… så natti natti då och hej hej och vände på sig. Hmmm också, typiskt nu när jag ville prata…
Gumman kunde nu inte begripa ett dyft på lite av det snäsiga svaret ”pratat klart” och nu hade gubben hunnit vända på sig…; …vadå stenrösets höjd?….
Ja ja man brukar ju säga ”sova på saken” så kanske ingen dum ide här så det fick hon väl göra då, då, och nu snarka gubben stenhårt småningom även hon med in i sovdvalan.

*Tur att kunna somna som vänner men lite huvudbry nog allt.*

Nog kan livet i sin vardag med olika blandade intressen på trivialiteter ha sina kringelikrokar men bara man får tag i trådändar så brukliges, fixas till sist.
Nu syntes månskenet ännu klarare genom fönstrets glugg när gumman sömndrucken vaknade till, hon stötte till gubben, oj ursäkta.. men som tack och lov sov så lugnt, skönt, så nu fick hon fortsätta att drömsova.
…Ja det var berättelsen om gubben och gumman i stenröset av himlen som blå med månskens frossan upp över öronen, såklart; Lill valpen intill…
:)
Lite minst sagt, mysigt och texten skrevs före advent.

Trevlig advent
Copyright Rakel Stenmark