de oansenliga
i det skört sirliga
porslinskärlet

på mormorshyllan
i sin blå fajansinramning
med ordet risgryn

överflyttas så till en
överdimensionerad
aluminiumkastrull

börjar efterhand guppa
på ångande ytan tills
expansionen ett faktum

över alla bräddar och ett
monumentalt felbeslut
om inte jag hållit koll

och när nu konsistensen
den rustika där man ännu
känner av grynens rundning
dras av plattan

föräras till slut den vita
julbordstrofén i den djupaste
av tallrikar med smöröga
den värdigaste av smaker

och från en lika utsökt
nygriljerad skinka med
både lätt frasighet och
gyllenbrunsstinn struktur

landar en redig skiva på
stenugnsgräddat vetebröd i
harmoni med tomtegrynskok