Till en så stor rofylldhet och frid
här nu till advent vi tänder våra ljus,
När snart julen åter står för dörren,
finns det en stor glädje i vårt hus.

Ja, när vår nya julefrid nu nalkas
i denna mörka, vackra vinternatt så tyst.
Då ser vi vita och rimfrostiga grenar,
dem som i nattens kyla nyss har kysst.

Så, när åter alla ljusen tänds i lyktan
nu den vita lågan lyser, klar och fin.
Då faller det, i takt med våra tårar,
en glänsande, stilla ström av stearin.

För denna skira lilla låga föder hopp
om att all vår stora kärlek ger magi.
Den kan ge oss tankar som berör,
som kanske hos någon föder empati.

Ja, vi ser nu hur snöflingor, så mjuka,
nu stilla faller ner mot marken.
Där i denna bistra morgongryningskyla
vaknar någon stackare upp i parken.

Sedan, när vår helga julefrid då råder
och det glittrar av ljus i varje fönster.
Tunga tankar i vår märkliga verklighet,
de skapar nu allt gåtfullare mönster.

Men så vacker julmusik hörs klinga
från någons gamla, slitna bälgaspel.
När vi hör små vackra, rogivande toner
kan de kanske ändå göra själen hel.

Så, i det sprakande ljuset från vår brasa
känns julens heliga budskap ändå rätt.
Att världens alla människors lika värde
så klart måste värderas på samma sätt.

Copyright © AndLou