Jag var så arg

ledsen och sårad, så besviken

besviken och kände mig lurad på livet

livet och den framtid 

som jag så gärna ville ha

och hoppades på

med dig, dig som jag älskade

(förstod du hur mycket?)

det livet som kunde blivit så bra

men livet ville 

annat

Kärleken kommer, kärleken går

säger de, ja alla de där

som vet och varit med förr

ty kärleken

har ju sin egen fria vilja

hon är nyckfull, inte så lätt att förstå

och låter sig aldrig tvingas

eller styras

kanske var det aldrig

meningen

men vad är då meningen?

för redan från första början

kändes allting så tryggt

tryggt och bra

där uti din varma mjuka famn

tätt intill, närmare än nära

och våra kramar

som varade en evighet

fick mig att känna mig hemma

ja, äntligen hemma

så jag märkte aldrig

avskedets varnande tecken

nej, aldrig såg jag detta komma

inte förrän det var

försent

förlåt

men jag kan inte

vara "bara" din vän

det gör fortfarande

för ont

jag saknar dig