Med ögonen vandrar jag på din hud,
tills vi möts genom ögonkontakten.
Jag ser på allt som du mig nu erbjud,
och vad vi har på vårat farvatten.

När livsöden skrivs på en okänd ort,
som uppenbaras under tidens gång.
Man minns sedan tillbaka genom kort,
som tagits på livets ryckiga språng.

Kanske det kan bli en dans på rosor,
men oftast blir det smått omtumlande.
man får betala tråkiga notor,
för att njuta av det berusande.

Jag hoppas vi florerar till en ört,
som började gry efter första flört.