i skuggan av dina skulderblad blommar smörbollar röda som rosor

guldopuntior med mjuka händer

en aning vanilj i din andning lämnar hallonläppar kyssta av morgonsol
safirögon tänder eldar

obestämbara toner går på tå från alm till ask och ek, blir fler
snäckor hör sånger

som vore första morgon den sista
ett ögonblick
som får vara det