En gång satt en fjäril på min axel.
Åh, det är längesen nu.
Man kan inte fånga en fjäril.
Jag satt på ett berg och solen
värmde min rygg.
Havet låg nedanför
mina fötter och glittrade.
Min kropp kastade en skugga
framför mig och i skuggan
av mig själv såg jag den.
Fjärilen. På min axel.
Man kan inte fånga en fjäril.
Det är omöjligt.
Den fria flykten, det ohörbara
vinge-suset, den skira kroppen, färgerna...
Tänk att äga skönheten,
få känna, se, glädjas.
Ja, en gång satt en fjäril på min axel.
Jag var lycklig då.