Ön - Del 22. - Jag vill ha barn! Lena ser på när jag snör av mig skorna. Jag är blöt av septemberregn. Hon andas djupt. Jag byter om till hemmadress och torkar mig i håret. - Jag sa ju att det ska regna, Sven. Hon är klädd som hon vet att jag gillar. I tunn vit blus och kort mjuk kjol. Som när hon försvinner några dagar då och då. Jag kramar paketet från Dell med ny padda åt Petrus. Han kvaddade den förra med min dyra whisky. - Jag skickade iväg honom. - Blir jag bra far? - Om du vill. Du får träffa honom när du vill. Hela tiden. Jag ser ner på hennes stadiga, vackra fötter. - Jag blir bra mamma! Jag nickar ner i hallgolvets nyskurade bräder. - Han får heta Sven! Om du vill. Hon har aldrig velat ha vare sig min kuk eller Petrus i sig. - Är det bra? Lena är irriterad och vill ta paketet jag bär som vore det en son. -Petrus då? undrar jag. Hon viftar besvärad bort det. När jag står tyst undrar hon irriterat vad som är fel. Men jag har aldrig tänkt så. Vad som kommer sedan. Bara nu gäller för mig. Det ska vara så hela tiden. Som det är nu. Lena stönar och ser upp i taket och drar en av sina ryska ramsor. Petrus är glad. Han skakar bort höstregnet från skinnjackan och galgar den. Lena får en puss. - Petrus ska vara med. Hon torkar bort droppar som fallit som pärlor från hans svarta lockar, stönar och pekar. Petrus ler och försöker bryta på ryska. För första gången nånsin ser hon blygt på mig, tar mig i hand och vi går till ön. Petrus ger mig en uppmuntrande klapp i häcken. Lena är rödblommig när jag långsamt knäpper upp blusen. Hon vet att jag dyrkar hennes bröst. Petrus ställer sig på huk och tar av mig byxorna. Han tycker om att göra det. Kallingarna krånglar han av mig för jag har värsta ribba. Inte bara för Lena utan också för Petrus starka händer som vet precis vad jag tycker om. Han sniffar ljudligt. Vi doftar mer och mer som varann, men det finns skillnader som vi älskar. Mina skinkor får plats i hans händer. Jag är 1.85, bredaxlad och senig men har "häck som en skitunge" säger Petrus. Han ger var skinka en blöt puss. Jag smakar Lena mellan brösten. Lite salt och lite obestämt som både jag och Petrus bestämt måste vara pirog. Lena säger att vi är stolliga, men vi smakar och smakar hela tiden. Hon älskar våra händer och våra tungor. Petrus har klätt av sig och ställer sig varmt bakom mig och tar av mig tröjorna. Lena klär av sig resten och lägger sig på ön.
Prosa
(Roman)
av
Staffan Nilsson
Läst 43 gånger Publicerad 2025-12-29 22:15 |
Nästa text
Föregående
Staffan Nilsson
Senast publicerade
Vi gör Sverige till Sverige igen? Arvet – 29 poet Arvet – 28 Arvet – 27 Sken Arvet – 26 inte någon
Se alla
|