4.

Han är så grisig! Kletig och galet ful och vrider sig som en alien. Ser ut att vara blond som Lena vill. Han som får heta Sven Jr och är min son.
Ful är jag, det vet jag, men inte det här.

- Han är lik dig, pappa Sven! säger Petrus som håller Lena i hand.
Han är glad och storögd vid sängkanten med sköterskor omkring sig som bara månar om Lena som haft skitjobbigt.

Petrus fick ledigt från jobbet för att hans sambo ska föda. Han har stadigt jobb nu. Vi har alltid ätit hans bröd till frukost. Härliga, saftiga rågbröd med frukt eller utan, med nötter eller utan; knubbiga och svarta surdegslimpor; baguetter och annat mumsigt vetebröd. Hans händer är magiska. Det tycker både Lena och jag. Så en dag drog han ner till ett kombinerat bageri och fik på dekis och visade upp sig och bröd. I mars började han. Går upp asigt tidigt på morgonen. På bara några månader har kunderna blivit fler och gladare, det är sant.

Lena och jag gifte oss inte. Hon hade ett gapigt gräl på ryska i mobilen med föräldrarna. Vi ska bara vara sambo. Hon petade mig i magen och sa att hon fortfarande pluggar juridik. Så att jag inte försäger mig.

Det luktar blod och svett.

Jag lägger grimaserande junior mellan Lenas bröst. Hon är blank och tårögd. Hon rör försiktigt vid honom och junior blir med ens lugn och ser mänsklig ut. Han öppnar ögonen som en kattunge. Jag pussar henne men hon märker det inte, jag finns inte längre.

Det är den femtonde juni 2016 och klockan är 12:10. Jr är sex minuter gammal.

En manlig barnmorska bär i väg med junior. Han ska mätas och vägas och kollas. Jag har bett dem göra DNA-prov. Måste veta säkert.

Petrus påstår att jag är nojig.