För mig betydde det allt.
För dig - ingenting.
Så märkligt.
Ett möte - några få ord.
Några få, till synes, banala fraser..
Och mitt liv förändrades...
Hur hanterade jag det?
Med facit i hand?
Jag borde ha agerat.
Jag gjorde aldrig det.
Jag valde att leva i en ny verklighet.
Hur tänkte jag?
Vet inte. Minns inte.
Men på något sätt följer jag
min egen Stjärna...
En Stjärna som fäller lite
Silver-stoft ibland och
lyser upp min väg...
Ibland, när du ser mig,
går du vid min sida.
Då blir mina steg lätta,
solen varm och
vinden mild och god.
Så - se mig, se mig...
Se mig.