6.

Det är höst. Vi går fortfarande i sommarkläder.

- Det är GUPP, säger Petrus, global uppvärmning. Han är ledig från bageriet tre dagar från idag.

Han i vita bermudas och röd t-tröja. Jag i antracitkostymen och röd t-tröja. Båda har vi röda sneakers. Petrus i svart, tät, läcker skäggstubb. Jag måste vara slätrakad för honom, ty vit stubb är inte snyggt nämligen. Det är han som stylar mig. Mitt blonda hår är i svans numera. Själv har han oregerliga svarta lockar, lika glänsande som resten av honom.

Blonda junior är glad och fäktar i vagnen som jag har hand om. Petrus bär Coop-kassarna i starka bagarhänder.

Lena har varit borta i fem dagar. Har aldrig hänt förr. Max två var det då. Går inte att nå. I övermorgon har vi tid på BVC för ett rutinbesök.

Hoppas hon är hemma om tre veckor för hon fyller år den 22 oktober. Hon är sex år äldre än vi.

- Vi kanske ska anmäla henne som försvunnen?

Petrus fnyser.

- Det är hennes barn.

- Jamen! Sven! Du skrev ju på! Lillsven är din! Två vittnen har intygat att du har skrivit på. Petrus försöker gestikulera med kassarna. Varför tror du hon vill ha dig till farsa? Svara ärligt nu!

- Vad ska jag säga till Junior?

Han stönar!
- Det är år, år kvar till dess!

- Vad ska jag säga till Juniors mormor och morfar?

- Ja, inte fan vet jag! Han är din. Vi tar hand om honom. Om det känns bättre för dig så kan vi gifta oss.

- Med varann?

Petrus himlar med ögonen och skrattar.
- Jag din dumma jävel! Jag friar ju!

Jag ser att han menar det.

- Måste jag ställa mig på knä? Måste jag det? Petrus länger irriterad på stegen.

Jag ser mig om.
- Ställ inte till med nånting!

Han skyndar sig framför vagnen och ställer ner kassarna. Långsamt och med ett djupt andetag går han fram till mig, ställer vagnen på broms, ställer sig på knä och ser mig i skrevet.
- Sven. Vill du gifta dig med mig?
Han ser upp i mitt rodnande ansikte.
- Nå? Vill du eller vill du inte?

Jag reser honom och pussar.
- Ja! Jag vill gifta mig med dig.

Han är glad och ger mig en puss.

När han vill hämta kassarna hejdar jag honom.
- Din dumma jävel?

Han rycker på axlarna och ser mig i ögonen.
- Du har ju så sjukt svårt att fatta ibland.

Det är konstigt: han får det att låta som en komplimang.