Ön - Del 77. Vi gifte oss inte. Petrus pussade mig. Men han fick som han önskade till bröllopspresent: att jag är rysk skogshuggare då och då. Jag är inte så förtjust i att göra honom illa, men han säger att det känns bra när det är jag. Lena kom inte hem till sin födelsedag. Det är galet länge sedan hon var hemma. Junior sparkar och fäktar, skiter och pissar och äter – han mår bra, sover bra. Det är ett helvete att byta blöjor. Petrus vägrar – Din son, säger han. Jag håller god min inför Junior. Tränar lite varje dag med skivstången jag köpte och drog hem i barnvagnen, springer en halvtimme varannan dag på gymet runt hörnet. Junior är värsta brudmagneten så han är givetvis med. Tjejerna är för slimmade i min smak. För lite hull. Petrus kom hem med min favorit igår – Aberfeldy 21 – och jag har inte saknat världens skönaste whisky. Petrus har råd. Han jobbar svart och har provision. Både han och fikets snikne ägare tjänar på det. När jag frågar om pension fnyser Petrus bara. Han drömmer om eget fik. Och egen ö. Lär sig göra bakelser och småkakor. Matbröd är han mästare på. Hans surdegslimpa på nästan bara grovt rågmjöl är till och med godare än mormors. Jag läser på om att starta eget. Åtta miljoner kan jag få för våningen som är betald sedan länge och köpa en för tre i Bagarmossen. Minst fyra miljoner i startkapital + några miljoner i ärvda aktier om det skulle behövas. Jag har gjort en Texas Chili och serverar Oxford Gold Organic Ale till den plus Petrus baguetter som självklart tillbehör, plus min hemgjorda guacamole och salsa, het tomatsallad och färsk tärnad gurka. - Och? - Du är ledig i morgon. Åk dit och fråga vad han vill ha. Petrus matar ännu en baguettebit, kletar på guacamole och salsa. - I morgon vill jag att du åker dit, kollar och prutar. Petrus iakttar mig surt medan han mumsar på gurkbitar. Jag ler. Han lutar sig bak i stolen och halsar ännu en öl och tar den sista tuggan. Jag nickar och avslutar måltiden med öl. - Pratade du med någon? Jag skakar på huvudet och torkar Junior i ansiktet. Han sitter i egen stol och kladdar lycklig med nyponsoppa. Lite får han i sig också. - Hur har du tänkt? - Har tänkt att jag säljer den här våningen och köper en billigare i Bagis och köper fiket. Jag blir ägare och du får göra vad du vill med det. Jag vill ha vinst! Om du gillar stället, alltså. Jag tycker det ligger bra till, men är sunkigt och murrigt. Vi måste prata med HSB också. Behöver renoveras. - Fy fan vad jobbigt! Som i förbigående säger jag lugnt medan jag torkar Junior i ansiktet igen: Petrus ställer flaskan på bordet och betraktar mig nyfiket. Jag börjar duka undan. - Det är ett väldigt fult ord. Väldigt fult! Petrus överdriver komiskt. Har får en puss. Han ler, sträcker på sig, gäspar, torkar lite nyponsoppan från Lillsvens kind och smakar. Jag grabbar tag om Petrus nacke och lyfter honom. Han gör lite motstånd när jag tar polisgreppet, det hör till, men inte tillräckligt mycket för att jag ska sluta. Han stönar och försöker låta övertygande: - Jodå. Det har du. Tvätta Junior och lägg honom och kom tillbaka hit och hjälp till med disken. Ordentligt! Och snabbt! Han nickar, ler och ger mig en puss. Jag hör honom sjunga "Lillsven Lillsven – torka torka torka. Lillsven Lillsven – sova sova gott."
Prosa
(Roman)
av
Staffan Nilsson
Läst 45 gånger Publicerad 2026-01-03 20:27 |
Nästa text
Föregående
Staffan Nilsson
Senast publicerade
Arvet – 29 poet Arvet – 28 Arvet – 27 Sken Arvet – 26 inte någon Arvet – 25
Se alla
|