Kylan hade under natten
bildat sitt mönster med
dansande fantasier
av stjärnor på
fönstrets insida.

Gud brydde sig inte,
det fanns inget
utan det andra
och jag lade min anda
mot stjärnornas
gnistrande mönster
på ett isigt fönster.

Försiktigt rann stjärnorna
som tårar och lämnade
en öppning ut mot världen
där förlorad tid samlade
tiden av våra liv,
genom ett hål på
frostigt fönster.