10.

Innan vi skildes för gott, tror jag, sa vi hur mycket vi älskar varann, hur mycket vi älskar Sven Junior.

Jelena - jag säger så nu för hon är ryska igen – berättade inte vem som är far och jag frågade inte heller.

Hon gav mig fem tusen euro i handen.
- Åt lilla Sven.
Hon pussar mig på kinden.

Mormor och morfar vinkade av oss vid tåget. De tror att vi reser hem till Stockholm. De släppte oss efter många pussar och kramar.

Lena gullade med Junior i kupén och såg lycklig ut för första gången. Och mjukare. Jag tror hon kände sig trygg när det bara var vi tre. Hon vet att jag är idiot. Junior fattar ju ingenting.

Tio minuter senare steg hon av i Lund. Hon grät och skulle ta taxi till Köpenhamn för att flyga hem – hon sa så, hem till Moskva.
Hon kramade mig hårt.
- Jag vet, jag vet det. Ni blir lyckliga! Pjotr är bra man.

Jag fick inget telefonnummer eller e-postadress, men jag frågade inte heller. Hon vet att "Pjotr" och jag har flyttat. Hon fick vår nya adress. När jag frågade vad jag skulle göra av hennes saker såg hon bara förvånad på mig.

Länge satt jag och såg på Junior som sov.