17.

- Har Lena pratat med dig?

Petrus fnyser.
- Hon bryr sig inte om mig! Det vet du ju. Vad skulle hon ha pratat om?

- Junior. Vart hon tar vägen. Och så.

Han skakar på huvudet.
- Med mig? Skulle Jelena avslöja något för mig? Vad är det hon har anförtrott dig som du håller hemligt?

Klockan är halv sex och vi förbereder det sista för att ha allt klart till sex då vi öppnar Bara Bagis. Utslagna vill in redan nu. De får vänta. Gårdagens bröd är enda måltiden för flera av dem, det vet jag. Vi delar ut det gratis. Jag ville att de skulle göra rätt för sig; åtminstone nån krona eller en arbetsuppgift. Petrus får som han vill. Han är ängel. Ängel eller inte så undrade han oskyldigt om jag har gjort rätt för mitt miljonarv.

Jag berättar vad som hände på rådhuset igår, och Lena kom inte hem.
- Jag vet inte vad jag ska tro.

Petrus betraktar mig bekymrad.
- Frågan är om vi får se henne mer. Hur det än är, så tycker jag jäkligt synd om henne.

Jag samlar ihop gårdagens två baguetter, ett franskbröd och en rågkaka, delar på två fruktlimpor och lägger allt i rottingkorgen.
- Tror du inte att hon vill lämna allt det där smygandet och ljugandet och hemlighetsmakeriet? Allt som hände igår var en lättnad, typ. Tror du inte det?

Petrus ser medlidsamt på mig och skakar på huvudet.

Jag skrattar.
- Är jag idiot nu igen?

Petrus nickar och ser nöjd ut. Han tar korgen och går ut; han är avslappnad i umgänget med dem. De gillar honom verkligen. Vem kan låta bli? Inför mig är de avvaktande.

Om tio minuter släpper vi in de första kunderna som är på väg till jobbet. Junior har som vanligt hjälpt till. Han gör som vi: flyttar grejer från ett ställe till ett annat. Givetvis rör han till det, men vi är bra på att ljuga: Jättefint! Bra att du hjälper till! Nu är han trött och vill i selen. Han somnar nästan på en gång. Tung som fan är han men båda han och jag gillar selen, och vi måste skaffa en större.