22.

De har gått hem. Vi är bjudna till dem nästa lördag på lunch. Klockan är bara fem och Junior har åbäkat sig ur sängen och vill sitta på stora toan. Petrus städar och nynnar och visslar. Jag vet inte vad jag ska tro. Junior är glad och säger Färdig och jag lyfter ner honom och han river för mycket papper som vanligt och torkar och vill att jag kollar. Jag ljuger och säger att det ser bra ut och torkar lite till. Han får spola och tittar hur allt försvinner – Borta!

Han vill inte ha kläder utan springer ut i köket till Petrus som skrattar.
- Du är vaken!

I köket lägger Junior en tablett i diskmaskinen och stänger luckan med lite hjälp.
- Nu!

Petrus skruvar och trycker och maskinen går igång. Junior skrattar och klänger.

Petrus får syn på mig.
- Visst är han duktig!

Jag tittar bort.
- Jag är glad att du hjälper till. Du ska nog gå.

Petrus bryr sig inte utan fortsätter som om allt är som förr.
- Jag pratade länge med Evelina. Jättetrevlig! Sa att hon är klädd precis som du gillar och ser ut precis som du gillar. Du vet, lite rund och byst och svängig kjol och vit blus, ja du vet. Du kan aldrig gissa vad hon sa!

Jag tar Junior från honom.

- Hon sa att hon älskar Gerhard, men att han inte är särskilt intresserad. Han är asexuell, sa hon. Asexuell! Kan du fatta!

Jag ser honom skarpt i ögonen.
- Du sa väl inte vad han hade sagt till mig; att hon inte är särskilt intresserad!

- Jag är väl inte idiot!
Petrus fnyser.
- Jag har berättat vad du gillar! Det är okej för mig om du ligger med henne. Det är okej! Och med Gerhard!
Han stönar och drar djupa andetag.
- Bara du älskar mig.

Vi ser inte på varandra. Junior är otålig och jag håller honom som om han satt i sele. Det lugnar honom lite.
- Jag vet inte Petrus. Jag vet inte.

Jag bär Junior in i sovrummet och klär honom och Petrus följer med.
- Jag vill träffa dina föräldrar. Har sagt det länge. Du bara skjuter upp och skjuter upp. Har du föräldrar eller är det bara något du säger?

Petrus grimaserar olyckligt.
- Jag kom ut för dig igår. Du reagerade! Hur tror du mina föräldrar reagerar när jag kommer ut för dem? Jag vågar inte tänka på det.
Han ryser och bäddar Juniors säng.
- Du förstår inte. De är pingstvänner, vill väl och adopterade mig, en negerpojke som måste räddas från vidskepelse och fattigdom. Jag sa aldrig emot. De gjorde hela tiden klart för mig att jag ska vara tacksam. Tack vare dig Sven, så vågade jag säga att jag inte ville bli kock.
Han skrattar och pussar Junior som jag har på armen.
- Jag var tjugo innan jag gjorde tonårsrevolt! Och ändå är jag kock numera. På sätt och vis.

Jag svär inom mig för jag älskar honom så förbannat!

- Sven! Jag vet att Evelina är intresserad och jag har förstått att Gerhard tycker att det är okej. Han är verkligen trevlig. Skitsnygg! Om han är asexuell så jag är säker på att du kommer att göra honom sexuell. Jag vill det!

- Du säger bara allt det här för att du har ingenting utan mig.

- Har? Jag är inget utan dig. Är!

Jag stönar och ser bort, Junior känner spänningen och gnyr och vill ner.

- Sven!
Han fångar upp Junior som skrattar och kråmar sig.
- Jag var en svarting som måste vara tacksam. Du gjorde mig till människa.

Jag skakar på huvudet.
- Du säger vad som helst!

- Nej! Det gör jag fan inte! Jag har varit ärlig! I alla fall igår och idag. Jag älskar dig! Jag vet att du vet det. Du är ju idiot! Eller hur? Världens bästa idiot. Älskare.

Jag ser ner i trasmattan.
- Jag är idiot. Måste tänka. Det tar tid. Du ska nog gå nu.