24.

Idag är det dagen efter och lördag och vi ska hälsa på hos Gerhard och Evelina.

Petrus och jag drar oss fast det är ganska sent på morgonen. Junior är pigg som fan och ser till att vi inte ligger för länge.

Jag gör rågmjölsgröt åt oss. Junior älskar den med honung men vi vuxna föredrar rårörda lingon.
- Är det någonting du inte har berättat, Petrus? Om vad du gjort?

Han skruvar på sig.
- Alltså. Inte varje gång jag sa att jag skottade snö. Inte varje gång, fyra gånger, minst, jobbade jag åt SÄPO.
Han suckar och betraktar världskartan utan gränser på väggen mitt emot.

- Är du utanför riskzonen nu då? Jag menar, kan någon idiot ha intresse av att skada dig på något vis för vad du har gjort?

Han stönar.
- Inte fan vet jag!
Petrus ruskar på sig.
- Varför tror du att vi valde dig?

Jag rycker på axlarna.

- Vad jobbade din morfar som?

- Läkare.

- Säkerhetspolis! Han jobbade åt SÄPO! Din mormor visste det. Men det är inget man pratar om. Förstår du! Hon gillad inte det. Så har vi fått veta. Han var läkare också. SÄPO behöver dem med. Och han var tyrann. Har det sagts oss.

- Han var en skit!

- Men han hade rekommenderat sitt hem som trygg bas för framtida agenter. Du begriper varför. För du är inte dum. Alla agenter behöver trygg bas. Jag tänkte inte så förr. De bara föste in Jelena och mig till dig. Nu äntligen begriper jag. Jag förstår vad hon och jag har gjort och jag tänker inte göra om det.

Jag bara stirrar på honom och förstår med ens väldigt mycket av vad mormor sa till mig. Sanningen kan bli smärtsam, sa hon, Men jag vet att du ska göra något bra av den! Så sa hon. Då fattade jag det bara som en gammal tants välmenande råd.
- Jag vill inte vara både förbannad på dig och orolig för dig! Fattar du inte det!

- Är du arg på mig? Så verkade det inte i natt.

- Bara kåt, bara kåt! Inbilla dig ingenting!
Jag smeker Junior över hans ljusa, oklippta och raka kalufs. Han ser skärrad ut, för vi är lite högljudda.

Petrus tar sista tuggan på ostmackan, tuggar intensivt, sväljer ansträngt och andas djupt.
- Jag vet inte om jag kan leva tillsammans med dig om du inte litar på mig.

- Jösses!
Jag slår handflatan i bordet så Petrus rycker till. Junior ser skärrad på mig och jag ler och stryker bort blonda testar från pannan.
- Så det är du som har problem med min tillit?

Petrus andas tungt och fortsätter glo ner i sitt tomma grötfat.

- Nu när jag vet att du kan manipulera, och har, du har manipulerat mig, det vet jag, så är jag fortfarande förbannad. Tro inget annat! Men jag vill lita på dig. Jag är en jävla idiot som älskar dig! Försök att fatta det! Nej inte fatta! Försök känna det. Erkänna det! För dig själv alltså!

Petrus stönar och reser sig, dukar av, kysser Junior på kinden, sätter sig igen och ser på mig på sitt lugna vis.
- Du var inte bara kåt. Jag vet vad du gör av kärlek. Jag vet att du aldrig förställer dig. Jag har vuxit upp med föräldrar som jag måste låtsas för. Du har aldrig behövt smyga. Din mormor visste vem du var – är. Du har alltid haft tillit omkring dig. Det har alltid varit naturligt för dig att vara tillitsfull. För mig är det nytt. Därför säger jag som det är – om du inte kan lita på mig kan jag inte leva med dig. För att den är så viktig för dig.

Han gör en paus och andas ut och klappar Junior på kinden.
- Jag lovar att aldrig såra dig igen, Sven.
Han tar mig om kinderna med sina härliga, starka bagarhänder som han vet att jag äskar.
- Om du inte tror det har vi ingen framtid.

Jag tar mig varsamt ur hans varma händer.
- Jag vill inget annat än tro på dig. Det vet du. Jag vet att du anstränger dig. Känner det. Men du måste förstå att det här är nytt för mig. Jag behöver tid. Och ditt tålamod.