Kejsaren är naken,
i all sin pondus.
Davos blir staden,
hans utlagda korpus.

Kejsarens väderkvarn snurrar,
han ser vindpinade isar.
Vill ha is till sitt egots drinkar,
publiken ser adamsdräkten och ler.

Kejsarens pompösa lekamen
sprider en aura av självgodhet.
Världen håller andan, nedslagen –
nya vindar, ny ovisshet.