Klass 3 och en ny lärare bakom katedern.
En man i 40-årsåldern från ett annat samhälle
hade fått plats som klasslärare i vår stad.
På lång väg syntes det att han redan från starten
gick in för att hålla viss disciplin och inte
tillåta några avsteg.

Vill man i efterhand söka positiva punkter
i hans lärande kan man ta upp hans mer lyckade
lektioner i engelska som ju var ett nytt språk
för oss vid det stadiet. Somliga ord fick vi uttala
intill förbannelse. Uttalet och i viss mån betoningen
var a och o för honom. Blev ju bra men lite
överdrivet och tjatigt i längden.

Ett skönt uppehåll fick vi när nye magistern
kallades in till repövning inom det militära. Då
fick vi av en äldre fröken som för övrigt bodde
i ett angränsande kvarter till vår familj tillgång
till nya begrepp och uttryckssätt. Vi fick lära
oss namn på många växter och träd och tycktes
oss få en helt ny vokabulär. Allt kändes avstressat
och gemytligt för oss nioåringar. Hon fick oss
att känna möjligheter.

Men efter en dryg månad var huvudläraren åter
på plats. En vår av oroligheter följde. En morgon
tog han så till orda:

- Det finns en stad i Sverige. Och i den stan finns
en skola. Och i den skolan finns en klass. Och i den
klassen finns ett antal elever som inte vill följa den
gängse ordningen.

Den ilska han byggde upp var osund och helt olik
det beteende vi var van vid. Sådana ord och omdömen
hade vi aldrig hört förut.

- Men han fortsatte: Du Steve, som varit med dessa
som tagit tjejernas mössor och vantar, ställ dig upp
och kom ihåg att jag noterar de fyra, som varit orsak
till klagomålen. Med gråten i halsen fick Steve erkänna
sin medverkan. Du, Franz liksom Per och Albert är lika
skyldiga. Er kvartett kommer inte överleva, så bäst
ni ger upp redan nu.

Visserligen upphörde tillgreppen, men missnöjet med
nye läraren fortsatte. Till klass fyra blev en gammal
känd lärare från stan tillsatt. Naturligtvis en glad nyhet
för oss studerande.