De två vännerna möttes då jag kom förbi och hörde dem tala om livet.
Jag ville inte avbryta dem, genom att gå fram till dem och verka nyfiken, så jag ställde mig bara i närheten, som om jag ville vara på just den fläcken i gatan.
Jag hörde dem tala, sådär som två vänner gärna kan göra.
Det lät ungefär så här.
- Hon sågade av mig, likt jag vore en gren på livets träd.
- Samma träd som hon ville ge av livets vatten?
- Precis.
- På så sätt.
- Vet du vad jag gjorde sedan?
- Nä, hur i hela...
- Jag kände en sådan befrielse.
- Som om en tyngd lyft från ditt hjärta.
- Jo...
- Som när solen bryter fram ur ett moln?
- Mmm.
- Så då gick du och fiskade då?
- Ja, om du med fiska, menar...
- Jo.
- Det kändes som vore det sommar igen.
- Trots att det bara är januari än?
Hur intressant samtalet än var, så hade jag en tid att passa.
Gillar att vara ute i god tid, så där en timme före ungefär.


o