41

Vi är hemma hos oss i Bagarmossen, Jelena och jag. Hon har sett sig omkring och hummat och mumlat; sträcker på sig, fiser och stönar och betraktar mig.
- Klä av mig!

Jag stirrar på henne.

- Snälla Sven! Snälla, snälla Stora Sven!

Jag går fram till henne och hon slappnar av och låter armarna falla bakåt så hennes bröst accentueras. Hon vet att jag älskar hennes bröst. Hon vet att jag inte har sett bröst på länge. Allt detta fattar jag i kort ögonblick men fattar också att hon vill bli åtrådd som kvinna. I samma ögonblick – förbannade ögonblick! – inser jag att hon försöker manipulera mig. Eller testa mig. Ingenting ter sig längre självklart för mig, har inte gjort det på länge, jag är inte längre idiot. Den insikten är viktig för mig och jag tänker att hon kanske prövar mig. Är jag idiot som alla män? Eller bara Sven som värnar Lena och Junior?

Hon ger mig ett granskande ögonkast eftersom jag dröjer.
- Sven!

Jag tar tag i blusen och ber henne hjälpa till så att jag får av den, lossar BH:n som stinker gummi och gammal svett, ställer mig på knä och tar av henne nya dyra sneakers som bara luktar fabrik, reser mig och ser in hennes både trötta, forskande och tillitsfulla ögon.
- Resten tar du av dig själv.

Hon slår ut med armarna, rycker på axlarna och betraktar mig leende.
- Du bara lite idiot, Sven.

Jag förstår att hon har godkänt mig och hon klär av sig sista plaggen medan tårarna rinner.
- Sven! Du god mot mig!

Jag rycker på axlarna.
- Jag älskar dig. Det vet du.

Lena stönar, hänger med huvudet och går mot badrummet.
- Ingen älskar mig.
Hon vet att varmvattnet tar tid och skruvar alla varma kranar på fullt.
- Ingen älskar mig Sven! Måste förstå. Du älskar Lilla Sven. Det gör mig lycklig. Du älskar bröst. Det gör mig lycklig att mina är favorit. Du älskar Petrus. Gör mig lycklig! Jag alltid ensam. Måste det. För Sverige arbetar jag. Min kärlek! Du kan förstå?

Jag stänger onödiga kranar och leder henne under duschen och jag tar tag i hennes mjuka höfter och vrider henne runt under strålarna.
- Vi ska göra dig fin för besöket hos Lilla Sven, Lena!

Hon både grimaserar och njuter av mina händer när jag schamponerar och sköljer, tvättar och sköljer, och pussar henne här och där. Det är så länge sedan jag rörde vid en kvinnas kurvor, veck och hull. Hon känner det och stryker mig med fingrarna över nacken och bakom öronen. Det känns dumt att säga det, men lite stånd får jag trots att jag försöker vara, jag vet inte vad jag ska kalla det – saklig kanske.

Jag stänger duschen.
- Vi är klara! Så farligt var det väl inte?

Lena frotterar sig och ler.
- Du är farlig!

Jag, som också är naken och har slaknat en aning, skrattar och ger henne en överraskande puss.
- Jag är som jag alltid har varit! Fast inte idiot längre! Nu måste du bli mamma, Lena! Snart drar vi till Karolinska så du får träffa Lilla Sven. Han får snart komma hem. Sedan år av mer behandling.

Hon himlar med ögonen och släpper handduken på golvet som om här är hotell.
- Jag vet! Jag vet, Sven! Inte stressa! Och jag är alltid mamma! Du förstå?

Jag räcker henne hårtorken och tar av mig badmössan för mitt långa hår tar evigheter att torka. Lenas korta, händiga frisyr blir snart torr.

Avsminkad och naturlig ser hon överraskande ung ut. Som om hon alltid varit rädd att inte framstå som mogen.

Jag står naken framför nakna henne och skakar mitt blonda hår till rätta och ordnar till en stram knut.
- Jag är så glad att du är här. Glad att få vara så nära dig.

Hon lägger ifrån sig hårtorken och skruvar på sig och ler medan hon granskar mig nerifrån och upp.
- Du är farlig!

Jag känner efter att knuten är okej och känner hennes blick som far runt på mina muskelarmar och kroppen som har vuxit till sig och har blåmärken här och där, fightklubben lämnar sina spår.
- Jag är inte farlig för dig. Inte för dig.

Hon vänder sig bort och skrattar.
- Jag vet, Sven. Stora Sven! Jag vet. Måste ta på mig.

Jag ser ju att hon rör sig mjukare än vanligt i sin paradisdräkt, hon vill verkligen vara attraktiv. Hon är det. Trots sin slitna kropp som hon bär med värdighet, frammanar hon sin tonårsskönhet med enkla rörelser. Eller så ser jag henne med kärlekens och åtråns ögon. Eller så testar hon mig: är jag mannen, idiotmannen som tänker med kuken eller är jag bara lite idiot; förstår jag att hon är här för Lilla Sven?

Jag låtsas att jag inte ser hennes vackra höfter och päronbak som skiner vita mot solbruna ben och rygg.
- Så! Rör på dig! Lilla Sven väntar!

Hon rätar suckande upp sig och vänder sig mot mig.
- Sven! Inte stress!

Jag ler när jag förstår att hon inser att jag har vuxit.

Hon slår ifrån sig och skakar på huvudet.
- Du är idiot! Ännu! I alla fall! Men bara lite.
Hon pussar mig, suckar och rotar i resväskan tills hon hittar en skrynklig kjol, en skrynklig blus som hon energiskt försöker göra släta på kroppen. Junior gillar att hon luktar tvål så hon tvättar sig och sköljer slarvig och frågar mig. Jag sniffar och godkänner – hon luktar tvål. Hon smackar irriterad.
- Ska du gå så?!

Jag är fortfarande näck och skyndar mig på med kläderna. Det går fort.
- Färdig!
Jag pussar henne överraskande på kinden.
- Ska vi gå?

Hon suckar och ler.
- Du Sven är farlig!