Hur det började vet jag inte. Genuina miljön,
gemytet och gemenskapen fanns ju där. Och
även om samhället inte bestod av de bäst
bemedlade, hade merparten arbete att gå till.
Der var inte alltid fest och gamman, men alla
verkade ta sig fram och plocka ihop sin dag
på något sätt. Dock upplevde familj, släkt,
vänner och arbetskamrater att det med tiden
började växa fram nåt som inte hörde dit.
Ingen direkt farsot någon drabbats av. Ändå
en känsla av att något skevt var i görningen.
Ett slags springande punkt, som ingen med
bestämdhet, kunde precisera.

Till en början som svalka och en svag bris
som slog mot stränder vita och sökte sig in
bland kåkarna. Kanske en känslans vindil,
ett förfluget ord här, en skärmytsling där,
men inget mer kylslaget och bestående. Bara
ett antal beskedliga individer som uträttade
sina dagliga värv. Om det skulle vara nåt så
var det inget man saluförde på torget. Men
genom den sk.djungeltrumman kom vissa
utsagor efterhand upp i daga.

Det ryktades att navet i samhället; sågverket,
skulle börja permittera anställda. Folk började
då öppna sig och rakryggat diskutera framtiden
för de 690 permanent boende på orten. Och
redan senare samma vecka kallades sågens
personalstyrka på 63 personer in på extra insatt
morgonsamling.

Ledningen förklarade läget. Naturligtvis gick den
olustiga stämningen att ta på när det framlades
att det delvis rådde brist på råvarutillgång och att
produktion måste omstruktureras, vilket nuvarande
ägare inte var intresserad av. Således skulle den
totala produktionskapaciteten minska och både
permitteringar och uppsägningar kunde komma
i fråga.

Självklart hade fackbasen synpunkter på företagets
avvecklingsplaner. Han undrade först och främst
varför sågverket som till dags dato gått med vinst,
intagit denna inriktning. Jo, en strukturomvandling
innebar alltför höga kostnader för utveckling och
nya maskiner. Och när ägaren redan satsat stort på
annat sågverk, med annat geografiskt läge, fanns
inget utrymme för ytterligare satsningar. Frågan
från facket om när i tiden och omfattningen av
antalet permitteringar, fick inget direkt svar.
Förstämning var nog bara förnamnet bland de som
lämnade mötesrummet på sågen denna morgon.
Att något hade pågått var ju sånt som vissa redan
känt på sig en längre tid.

Två veckor gick utan några besked och diskussioner
i kåk och stuga pågick runt i bygden. Naturligtvis
uppstod slitningar och oroshärden växte. Men tredje
veckan var personal åter kallad till morgonsamling.
Nu blev bilden klar. Bland timmer- och grovsortering
och såglinje skulle 7 permitteras samma vecka och
inom ett halvår skulle hela verksamheten läggas ner.
Nya ägarintressenter till verksamheten hade ännu inte
dykt upp och de som tänkts permitteras erbjöds jobb
på annan ort. Fem visade visst intresse, men backade
senare ur. Två skulle avvakta.

Efter en svår tid och sommar i ovisshet för alla ortsbor
kom så hösten och sågverket närmare nedläggning.
Visserligen bedrevs lite kustnära fiske samt en del
turistverksamhet på orten, men för gemene man var
sågverket navet allt snurrade kring. Ingen hade ännu
valt att nappa på erbjudandet om jobb ett 35-tal mil
bort i Västerbotten. Därför bildades ett konsortium
med fackbasen i spetsen, med avsikt att i första hand
förespråka för en fortsatt drift av verksamhet.

Visserligen pågick arbetet på sågen tre månader längre
än det halvår som först aviserats med följden att folk
på plasten åter börjat hoppas på fortsatt drift. Så var
dock icke fallet och veckan innan jul upphörde all
verksamhet. Men alla var införststådda om att ett
konsortium bildats med fortsatt drift som mål genom
en ny ägare. Någon tidshorisont kunde givetvis inte
anges. Ej heller storlek på eventuell fortsatt drift.
Men alla klutar skulle sättas till för att lösa dilemmat,
utlovade fackbas, kommunalråd och andra insatta i
frågan. En nästan hundraårig verksamhet skulle alltså
inte ’gå i graven’, bara läggas på is.

Jul- och nyårshelger förflöt. Trots nedläggningsbeslut
fanns en viss optimism kring fortlevnad för sågverket.
Och vårvintern hann förrinna innan majsol och besked
anlände. Ett annat sågverk inom regionen hade gett ett
bud och anläggningen skulle säljas och drivas vidare.
Visserligen till en början i betydligt mindre skala än
tidigare. Uppskattningsvis skulle femton anställas i
en första etapp. Fler beräknades vara aktuella i ett
senare skede. Den höga volymproduktionen av råsågat
virke skulle ner, men med större satsning på vidare-
förädling och nischade produkter. Innan drift måste
nya maskiner installeras. Till september beräknades det
mesta vara igång efter introduktion och information
kring maskiner och handhavande.

Aldrig hade solstrålarna känts så värmande. Det mesta
som tidigare skavt och skrapat, hade nu lastats av. Trots
allt, tycktes en ny tid vara i vardande.