44.

Jag låter gästen Gustav kliva in först och han andas djupt genom näsan och sparkar av sig skorna.
- Här doftar verkligen hem, hemma!

Efter att krängt av mig jeansjackan hjälper jag Lena med kappan.
- Är det bra?

Gustav skrattar hjärtligt och kramar mig i nacken.
- Det är så det ska vara. Jag har varit unkis sen tonåren och jobbat som Jelena hela livet. Har hemmet i kappsäck. Just nu är den i en av våra övernattningslägenheter i city.
Han sniffar när han stiger in i vårt vardagsrum som inte bara har en ö utan också en soffa med fåtölj och två små soffbord som står på en färggrann och modern matta.
- Nästan inga böcker.

- Vi är inte så lässugna, säger jag och rycker på axlarna, mestest sagoböcker. Fakta hämtar vi från svt:s alla kanaler och youtube.

Gustav betraktar mig frågande.
- Så kan man också göra. Det kan man.

Han går runt och granskar och jag kan inte låta bli att tro att han gör det för att också visa upp sig själv. Smidig, vältränad, välproportionerlig och bara asigt läcker. Jag vet vad jag vill göra med honom.

Såklart att Lena uppfattar vad jag känner och tänker.
- Kaffe! Vill servera kaffe! Du Sven här! Du Gustav här!
Hon pekar var vi ska sitta och jag sätter mig i fåtöljen och Gustav rycker leende på axlarna och sätter sig i soffan längst bort från mig. Lena sätter sig närmast och ser strängt på mig.
- Gustav stannar bara kort stund!

Gustav ler mot mig och knäpper upp kavajen så jag inte kan undgå att se hans muskelmage andas bakom åtsmitande vita skjortan och hur byxorna smiter läckert om skrev och muskelben.

Jag vänder mig mot Lena och skakar på huvudet.
- När får vi kaffe!

Hon himlar med ögonen och reser sig, pekar på oss.
- Jag håller ögonen! Jag håller ögonen!

Gustav skrattar.
- Vi håller oss på vår kant, kära Jelena. Gör det du ska.

När Lena gått flyttar han sig lite närmare.
- Du jobbar med kampsport. Imponerande!

Det har inte hänt att någon som är så attraktiv raggar på mig – om man inte räknar Petrus – så jag fumlar och berättar så gott jag kan medan jag iakttar honom uppifrån och ner.

Gustav nickar och byter ställning flera gånger, lite närmare mig varje gång.

Slutligen sätter han sig upp och tar av sig kavajen och lossar lite på slipsen.
- Som du förstår så hjälper jag Jelena i Ryssland. Och mot falangen i organisationen som äventyrar landets säkerhet. Min styrka är min kropp. Den gör stora insatser i stora landet i öster. Jag kan min sak. Jag är nöjd med uppdragen. Bra betalt. Mycket dricks! Omväxlande. Riskfyllt. Allt passar mig. Jag är inte allvarlig utom när det handlar om Sverige.
Han vänder sig mot mig och det låter som en förebråelse.
- Vad tror du om mig?! Tror du jag nånsin får känna en man ta tag i mig? Tror du det? En man med styrka och integritet som tar tag i mig? Tror du att jag vet vad Petrus allra helst önskar av dig i sängen? Just nu vill jag vara Petrus.

Mina jeans kan inte dölja att jag växer och han uppmärksammar givetvis det. Lena som kommer in med kaffebricka fräser åt Gustav att klä sig ordentligt och flytta på sig. Gustav suckar och gör som hon säger.

Lena ser vad som hänt mig.
- Var inte idiot! Servera kaffe som god värd. Nu!

Jag måste resa mig och jeansen avslöjar mig vilket får Lena att smacka irriterat och Gustav att le.

Lena lägger bestämt handen på bordet.
- Nu kaffe! Sedan Gustav till sitt!

Gustav skrattar och rycker på axlarna.
- Jag sa ju det Sven! Hon bossar! Hela tiden.

Skrattande dräller jag lite med Lenas kaffe.
- Hon gör det! Hon gör det, Gustav.
Jag ser på honom och visar tydligt att jag vill ha honom.
- En annan gång! Kanske. I största hemlighet.

Lena sätter sig upp och ser argt på mig.
- Hur du kan säga så!? Hur!?

Gustav skrattar och blir med ens vek som Petrus. Det gör honom bara ännu attraktivare.

Lena vänder sig arg till Gustav.
- Drick! Och sedan gå! Du förstå?!

Gustav skjuter upp muskelaxlarna och ler, dricker ur släta kaffekoppen, snor åt sig tre av Petrus hembakade kardemummabullar och reser sig.
- Jag går. Jag går, kära Jelena.
Han vänder sig till mig och nävar mig på axeln.
- Tacka Petrus för bullarna!

Jag vänder mig till hans väldiga näve för att kyssa den men han har redan avlägsnat sig.

Lena ser strängt på mig medan jag hör Gustav stänga ytterdörren om sig.
- Var inte stor idiot!

Jag tar en rejäl tugga av Petrus kardemummabulle. Våra gäster i Bara Bagis älskar dem.
- Du visste vad som skulle hända.

- Jag vill bara – var inte stor idiot!

Tar en klunk av hennes alldeles för svaga kaffe. Hon får alltid skäll av oss för det, men hon envisas med att göra kaffe som hon själv gillar.
- Jag har varit idiot och det har varit bra för dig.

Lena spärrar upp ögonen och ser uppriktigt vekt på mig.
- Jag vet! Jag vet Stora Sven! Det är inte så jag menar. Jag vet du förstår! Var inte stor idiot. Gustav bara kropp!

Jag rycker leende på axlarna.
- Jag vill också vara bara kropp. Ibland! Med Gustav är jag gärna det.

Lena tar en djup klunk.
- Gustav söker trygg. Han har trygg med oss. Vill ha mera! Du förstå? Han får inte ha trygg med dig. Du förstå? Måste ha trygg med oss. Viktigt!

Hon vill testa Gustav, inser jag. Att jag älskar henne, Junior och Petrus vet hon, känner hon. Att Gustav söker en hamn vet hon, känner hon. Nu vet hon att jag kan erbjuda honom det om han blir för obekväm.

Jag stryker henne över fjuniga kinden.
- Jag lovar att han får det bra hos oss om det är det du önskar. Du har alltid fått som du vill. Av mig. För jag älskar dig.

Lena stönar och vänder sig bort.

Jag tar varligt om hennes nacke.
- Se på mig!

Hon vänder sig suckande mot mig.
- Ja, Stora Sven. Jag kanske idiot, kanske bara lite idiot. Som du. Han måste ha hem. Men Petrus?! Du måste prata! Måste förklara! Gustav kan inget annat. Gustav stor idiot. Stor kuk! Jag vet. Ryska oligarker gillar. Gustav snart slut. Han kan locka! Kan locka stort! Bra för Bara Bagis. Lär Gustav! Sven! Stora Sven, jag vet du kan. Du stark! Du god! Bara lite idiot!
Hon börjar gråta och jag sätter mig hos henne, stryker henne varligt över axlarna och hon lutar sig mot mig.
- Stora Sven! Snart kommer Gustav. Lessen kommer han. Till dig kommer han. Han vill du skyddar han. Gör det. Tala med Petrus! Gör det! Stora Sven! Kanske nästa vecka, kanske nästa månad, eller nästare, vem vet.

Jag pussar henne i nacken.
- Vi tog emot Benedikt. Vi tar emot Gustav. Och jag talar med Petrus.

Lena pustar ut och sträcker på sig.
- Betyder mycket! Mycket! Du vaktar Lilla Sven. Jag älskar. Du vaktar Petrus och Benedikt. Jag älskar. Du lyssnar mig. Jag älskar. Du bara lite idiot. Jag älskar.
Hon grenslar mig och kramar och viskar i mitt öra.
- Stora Sven. Jag vill ha mera barn. Med dig. Bara dig. Inte bluffar nu. På riktigt. Du bra far. Stora Sven.

Jeansen är för trånga igen och jag känner hennes hull och hennes bröst mot min bringa.
- Jag vill det du vill kära Lena. Men du var sjukt jobbig.

Lena ler och kränger av mig t-tröjan.
- Jag vet du förstå.
Hon smackar låtsat irriterad när hon varsnar mina blåmärken.
- Var försiktig. Rädd om dig!

Jag rycker på axlarna och hjälper henne av med blus och bh.
- Jag är inte rädd. Det vet du.

Vi reser oss hjälper av varandra med alla onödiga kläder. Hon är glad att det var jobbigt att befria min grova, fasta kuk från kallingarna.

Hon ler och säger åt mig att ligga mig ner.
- Jag måste rida!