Det var en gång en gubbe som bodde i en stuga och kallades
för 'Fiskargubben'. Som verksam i hamnen med att ta emot
samlingar av gubbar omkring sig, som 'latade sig' och lekte
'fula gubben', 'fulla gubben', 'gubben på bänken' och så vidare

och det där spred sig i samhället och över hela landet och över
hela världen världsligt sedan, från just det där lilla landet högt
upp i norden, har det gått att skrämma barn med olika gubbar,
även tandtrollet kan ha varit en gubbe. Någon har vetat att så

berätta om gubben 'Karlsson i femman' tre trappor över gården.
Till och med det. Överallt där det funnits människor har det även
funnits gubbar. Den där fiskargubben, i vilket fall, trodde en del
människor att de visste han hette Fritiof Andersson. Det kan han

i och för sig ha hetat, det namnet är nog varken helt obekant eller
helt ovanligt. Om honom har det nog gått många historier och ung
har han säkert även varit någon gång, men det var nog länge sedan
i så fall och då var han då kanske någon någons 'lille gubbe' även.

Lillgubben för hans mor och 'Lilla gubben' för den som gick och
tänkte på honom som 'sin'. Så där som att tänka på 'sin plats',
'sitt ställe', 'sin hörna' eller bara 'sin egen sak'. Du kan förstås
själv ha fått för dig att vilja tänka om din åsikt eller ditt eget sätt

att tycka och även att göra något på att 'det är väl ändå din sak'.
Och det är det förstås. Du har dina sätt och gubben Karlsson har
sina, för att inte tala om Fritjof Andersson, som egendomligt nog
sett på varandra säkert bara att de varken var såta vänner eller så

ens bekanta. Hade de ens hälsat på varandra, som i ett av de mer
stora sammanhangen? Det kanske då bara de sins för sig, visste
eller ville sig som veta något om. Det kanske var någons hemlis.
En hemlis, vet Beatrice, är en hemlighet. En hemlighet är det när

bara en människa tror sig veta den och ha den. Så fort någon bara
frågar 'kan du behålla en hemlighet', så vet en väl genast att som
berättas den, jo då är det sällan en hemlighet längre. Kan då ett
fåtal människor 'dela' en hemlighet? Det är då svårt troligen, att

gå omkring och 'bära på' en hemlighet. Ja, du vet ju själv hur det
som kliar i fingrarna, av alla ställen att som klia på, hur det står
till med just sådana saker. Det bubblar av lust i en att berätta och
du vill då förstås veta någon sådan där hemlighet om just gubben

Karlsson. Ja, eller om Fritjof Andersson förstås. Fast en någon kan
ju förstås ha glest mellan tänderna och ha vanan att säga 'Andesson'.
Det vet en ju med gamla människor. De kan vara precis lika som
sugna på att få berätta något om sitt egna ben eller någon annans.

Hemlig fortsättning i del två av... 'Gubbar'.