I utkanten av en liten stad i Roslagen sträcker sig en stig genom skogen. På en plats utmed stigen står en sten, vars inskription lyder: "Minne av möte med mö 1940 / Drömmare dristade rista och resa 1965"

Än idag förblir det okänt vem som rest stenen och vad som utspelade sig där, men ett rykte berättar att vid fullmåne kan man skymta en kvinna klädd i slöja stå vid stenen. Detta mysterium har jag försökt fånga i form av en ballad, som i detta fall är en adaptering av den traditionella country-balladen "Long Black Veil" av Danny Dill och Marijohn Wilkinsom (1959)

En musikalisk tolkning finns i mediaspelaren till höger.

[verse]
In a small country town, not far from the sea
Someone raised a stone by the old willow tree
Standing alone in a calm forest glade
A mournful farewell to a fair young maid

[verse]
In the heart of the forest they met in the night
In the pale moonlight their love was tight
Two souls entwined in a secret affair
But a cruel twist of fate, was too much to bear

[chorus]
She roams these woods in a long black veil
She visits the stone when the night winds wail
Nobody knows, nobody sees
Nobody knows but he

[verse]
There's not much to say when the end is near
He stands there alone and sheds not a tear
But sometimes at night when the cold winds blow
She comes to his side and the tears will flow.

[chorus]
She roams these woods in a long black veil
She visits the stone when the night winds wail
Nobody knows, nobody sees
Nobody knows but he

Text: Copyright © 2023 Göran Gustafsson. All rights reserved
Music: Copyright © 2023 Göran Gustafsson in collab with AI.