Daggmasken skördar det färdigmarinerade, och nu mjuka och följsamma lövet. Lövet som varit ihoprullat som en strut och täckt ingångshålet dras smidigt ner i tunneln. Slemmet på lövet fungerar nu som ett klister för masken i transporten. Det är inte bara lövets kolföreningar som står på menyn, utan också de feta svamparna och bakterierna. Riktiga proteinpiller och fyllda med det kväve som lövet saknar.

Daggmasken är nu inne på kortsträckan att bilda ler-humuskomplex. Den har inga tänder så den får förlita sig på annan sorts mekanisk sönderdelning och på kemi, och det är ett konststycke att få i sig maten.

Lövet är vid det här laget söndermosat, men daggmasken fuktar lövet innan det suger i sig lövet. Det är avancerad kemi. Denna fukt består av slem som har flera funktioner.

Slemmet innehåller något som kallas för glykoproteiner och det fungerar som diskmedel. Det minskar ytspänningen på lövet och gör att slemmet kan nå strukturen i lövet. Kort och gott så gör glykoproteinerna att slemmet inte pärlar sig på den vattenavstötande ytan av lövet, utan brer ut sig. Glykoproteinerna fungerar också som ett klister för daggmaskens läpp, så att den kan greppa tag i lövmoset.

Ytterligare en funktion med detta slem är att det innehåller masmältningsenzymer som bryter ner lövet ytterligare. Det är som att dessa enzymer mosar maten på tallriken. Allt för att daggmasken lättare ska kunna suga i sig maten.

Slutligen innehåller slemmet kväverika föreningar som daggmasken mutar bakterierna och svamparna med. Nu när det finns både kol från lövet och kväve förökar sig dessa kraftigt.  De är på lokal fest och frossar i sig av lövet och mosar ner det ytterligare, och gör det mera proteinrikt, innan daggmasken slutligen suger i sig av lövet.

Daggmasken är begåvad med ett kraftigt muskelpaket till svalg. Den skapar tryckskillnad mellan sig själv och den yttre miljön. Masken expanderar sitt svalg och skapar ett undertryck i svalget. Nu är glykoproteinerna extra viktiga eftersom de skapar ett klister som tätar gränsen mellan lövet och daggmaskens läppar, så att undertrycket bevaras. I och med detta grepp drar den in lövmoset, som om det vore genom ett sugrör. Kraften och rörelsen som sker, som i ett sugrör, skapas av undertrycket i svalget. Alltså egentligen av tryckskillnaden.

Daggmasken är ett rör. Ett rör med muskler. För att föra maten framåt i magtarmkanalen aktiveras de längsgående och de cirkulära musklerna. De längsgående förkortar kanalen och drar maten framåt. De cirkulära stramar åt kanalen bakom maten. Dessa muskler finns på två lokaler. Dels kroppsmusklerna, men i detta sammanhang är det framförallt relevant med magtarmkanalens egna längsgående och cirkulära muskler. De har en rörelse och knådar maten framåt även fast daggmasken är still.

När daggmasken fått i sig lövmoset i svalget transporteras det till matstrupen. Där sker viktig kemi. Lövmoset har lågt pH och är surt. Här släpper specifika körtlar ut kalciumkarbonat (kalk) och neutraliserar syrorna.

Matens nästa anhalt är krävan. Där rörs det i grytorna och kalk och lövmos blandas mera ingående. Denna pH-reglering är ytterst viktig, bland annat för att inte det sura lövmoset ska skada daggmaskens egna vävnader. Mera specifikt är krävan en sorts tillfällig lagringsplats. Där förvaras maten tills det är ledigt i muskelmagen.

I lövmoset har daggmasken fått med sig små sandkorn och lerpartiklar. Muskelmagen fungerar som en mekanisk mortel. Här är muskelrörelserna mycket häftigare och lövmoset krossas kraftigt, när det mals mot de hårda sandkornen och lerpartiklarna.

Men muskelmagen är så mycket mera. Det är också ett laboratorium. Det viktiga pH-värdet är redan stabiliserat i neutralt läge. Allt för att matsmältningsenzymerna ska behålla sin form och inte flyta ut, och därmed förlora sin funktion. Enzymerna får nu också helt plötsligt mycket större yta att arbeta på och cellinnehållet på lövmoset friläggs. Det är som en jämförelse med att koka potatis. Små tärningar av potatis blir färdigkokt mycket snabbare, just på grund av att ytan är större som exponeras för det kokande vattnet.

Återigen, vill jag framhålla det viktiga, neutrala pH-värdet på lövmoset, som reser vidare till tarmen. För i denna neutrala miljö dukas det upp till fest. I alla fall för de betrodda, inbjudna och överlevarna.

De flesta av svamparna och bakterierna som följde med lövet har dukat under i svalget, eller i muskelmagens hårda mortel.

De svampar och bakterier som klarade sig får VIP-behandling. De utvalda och betrodda trivs just i neutralt pH, och det är dessa som daggmasken vill ha med på kalaset.

Det kan noteras att de inbjudna inte är stationära, utan att det är olika arter beroende på vilken miljö daggmasken hamnar på i sina resor. Enkelt uttryckt så anpassar sig daggmasken till kulturen. Om daggmasken skulle ha egna mikroorgansimer så skulle de kanske inte passa i en ny miljö, och inte kunna utföra något nedbrytningsarbete i tarmen.

Ingen VIP-behandling utan att bjuda på något tilltugg. Daggmasken bjuder på slem. Aptitligt för bakterier och svampar med sitt innehåll av lättillgängliga energirika kolhydrater ( kolföreningar som är olika sockerarter) och kväve. Överväldigade av detta överflöd och denna delikatess piggnar svamparna och bakterierna till och förökar sig massivt. En massiv förökning de inte kan göra i den karga miljön utanför tarmen, där det oftast är kvävet som är en bristvara. Kvävet som behövs för att bygga DNA.

Denna tillväxt av mikroorganismer startar sönderdelningen av ämnen som daggmaskens egna enzymer inte kan rå på. Nu finns det finare fördelade lövmoset och lerpartiklarna, som daggmasken svalde med lövet, jämsides med varandra.

Dessutom har svamparna och bakterierna byggt stabila humusämnen av delar av lövmoset. Det är dessa tre, lövresterna, lerpartiklarna och de nybyggda humusämnena, som utgör ingredienserna i det som ska bli de färdiga ler-humus-paketen. Men det krävs några tillsatser till innan det är klart.

Svamparna som stortrivs på tillställningen börjar producera olika klistriga ämnen. Till en början producerar svamparna ett slem som fungerar som ett kontaktlim. Det lägger sig som en fuktig hinna över lövresterna, lerpartiklarna och humusämnena.

Slemmet eller kontaktlimmet har flera specifika funktioner. Det kallas inte för kontaktlim utan orsak. Slemmet fyller ut skrovligheter och håligheter hos leran, lövresterna och humusämnena och skapar en jämn och fuktig kontaktyta.  

Detta slem sträcker sig som långa bläckfiskarmar över de små partiklarna och drar ihop dem närmare varandra. Lövrester, lera och humusämnen tätt ihop.

Det kapslar in lövrester, lera och humusämnen till en sammanhängande smet.  

Slemmet är laddat och fungerar också som en buffert. Det behövs för att kunna få leran och humuspartiklarna att vara nära varandra. Dessa partiklar är negativt laddade och hatar varandra. De vill hålla avstånd och repellerar varandra, men buffertverkan i slemmet gör att de kan vara nära varandra.

Att de är nära varandra är av vikt i nästa steg i processen. Nu träder kalket in, som utsöndrades i matstrupen och är tillgängligt. Det är löst i joner, och det är de positiva kalciumjonerna som skakar hand med lerpartiklarna och humusämnena och för ihop dem. Kalciumjonerna fungerar som en brygga mellan dem. Det har nu bildats små mikroaggregat.  Byggstenarna i dessa aggregat är lövresterna, leran och humusämnena. Ihopklumpade.

Men det stannar inte där. Svamparna har flera andra klistriga ämnen på lut. Ett av dem är limmet glomalin. Det finns på ytstrukturen av svamparnas hyfer. Hyfer är kedjor av celler på rad, som kan jämföras med rötter. Hyferna med limmet glomalin väver sig in i massan med slemmet, lövrester, lerpartiklar och humusämnen. Glomalinets framgång hänger på att det skapades jämna, fuktiga kontaktytor av svampslemmet.

Om slemmet är kontaktytan, så är kalciumjonerna låset och glomalinet den slutliga armeringen av massan. Glomalinet ser till att massan är hållbar och vattenfast. Glomalinet föser ihop mikroaggregaten till makroaggregat.

Daggmaskens spillning består av dessa makroaggregat och ler-humuskomplexet är nu fullständigt. Maskens gåva till jorden.

Vandraren om natten och det stora långkoket är det första avsnittet i denna serie.