Jag hade en vän
han letade sin boplats
i spegeln av vattendroppars
doft vid molnens grindgång.

Det var då frosten drog
sig ur vid mjölkpall 319,
han satt och dinglade med
benen i en lek långt innan
natten blev ljum.
Tyst lyssnande till
fagert tal, röster från resor
ur ett revat segel
som slog i vind.