Sentimentalitet och återblickar vilar lidandet från ansvarskännandet för åtminstone en stund eller kanske två denna dag. Vart sjunde år, eller runt det, byts vi ut och vi närmar oss vår framtid med en medveten förändring.

Vi har flera liv i våra liv.

Kostnaderna i energi vilket krävs till att nå de högre insikterna låter blicken först flacka omkring i inre tveksamheter kring om det hela är oss ens värdigt att investera i. Valet mellan styrkan att gå vidare eller att gå under av ynklighet blir sällan så övertydligt som när detta poängteras vara just det ständiga valet mellan liv eller död.

Tänker här och nu antvarda er att "godhet eller ondska", vilket som bekant blott blir till olika perspektiv för de okunniga, aldrig är någon slags val av synvinkel. Det är absolut i grunden. Det högsta är alltid det högsta och det högsta är alltid godheten att försvara.

Tänker omyndigförklara de alltför avancerade i "meningslöshetens mänsklighet", de vilka inget värdefullt vet eller kan och lever efter sina basbehov likt de vore insekter. Avsigkomna växer dessa runt och runt alla frågor vilket har tydligt givits alla svar till; likt att de inte har några svar... Dessa, de mest tragiska livsöden, har matats för ingenting och faller utan att ens en tår ägnas till deras minne. Som om en tår skulle hjälpa någon...

Det behöver inte alls vara såhär.



(Ägnade flera år till att samla på politiska, psykologiska, filosofiska och religiösa felslut, efter att först återhämtat mina verkliga kunskaper och kunde därefter med ett facit i hand se alla de idiotier vilka var möjliga att vrida sanningar till att bli problem och sorger. Att de flesta i nutiden slår bort detta uttalande som om det vore "narcissism" eller "tokigheter" är väntat, men faktum kvarstår.)



Vi friska känner äckel inför falsk auktoritet.

De omogna har sin rädsla för verklig auktoritet.


Lär dig skillnaderna och välj liv eller död.