...men fungerar den i praktiken?
Tanken på att uppfinna 'något som alla vill ha', men 'är för dyr att tillverka'.
Det är min pappa 'upp i dagen'.

Vad som ser bra ut på papperet, fungerar bättre i en roman eller novell, än i mer praktiska sammanhang.
Som evighetsmaskineriet eller tidmaskinen.
Bara för att ta några exempel.

Andra idéer är förstås 'idealsamhället'.
Som visserligen är en god tanke, och är ungefär lika sannolik som den verkar 'stentrist'.

Att tänka sig att människor kan fås att imitera robotar, är såväl läskig som märkligt nog även tilltalande.
Det behövs förstås en diktator, som får 'fria händer' och har en högsta vis rådgivare vid sin sida och så 'ett maskineri' av lojala undersåtar, vilka styrs 'med järnhand'.

Och hot om verkningsfulla repressesalier, vilka sätts i verket om någon skulle få för sig att bryta mot reglerna.
Men redan där träder väl paradoxen in?

Vem ens vill, kommer på tanken, att bryta mot reglerna i ett 'idéasamhälle'?
Där är väl själva tanken, allas känsla att det inte ens kan finnas en vilja att bryta mot dem?

Tyvärr bär människan spår av 'Emil i Lönneberga' och 'Pippi Långstrump' inom sig.
Dessutom blir människan ofta lätt 'personlighetsförändrad', av intag av vissa kemiska substanser.

Vilka det inte borde behövas ha behov av att tillföra matintaget.
Finns det böcker och filmer, teater och verkligheter att jämföra med?
Då du jämför med något, är det som att visserligen förstå att de påminner om varandra.

Som äpplet och bananen, för att de ligger så stilla och samsas så gott på ett fat med frukt och betraktas vara just 'frukt'.
Samtidigt bär det skal, bara att få människor biter i detta skal.
(Om det råkar vara en banan eller en kokosnöt.)
Bara för att det är okej i tanken.

Äpplet går att äta 'direkt', bara du något kan tänkas gnida det mot tyget du kallar klädsel först möjligen.
Du slänger nog ett eller annat getöga på det, dessutom.

Någon får för sig att granska det en smula kritiskt och andra bara 'tar en första tugga'.
Är det en scen ur en tecknad serie så ser du att där bor masken.

Dold bakom skalet.
Eller inte.
Piskan och moroten.
Behöver Farbror Eller, ens ligga där i hängmattan och yttra något mera?

(Själv har jag legat i en hängmatta och funnit nöjet en smula överskattat.
Nej, en människa är nog inte till för att ligga och bli sedd som sysslolös.
Då är det bättre att ägna dagen åt att drömma om verksamhet eller lägga sig att sova på saken, vända som ryggen till.)