...du har bara så svårt att visa det.
Istället för att bara ta till harvärjan
och som smidigt smita undan,
till det tidsfördriv som lockat så länge redan.

Slår du dig fram
med vassa armbågar och hårda ord.
Vilka verkar piska luften.
Falla som det där hårda regnet.

Isbollar som haglar de i en luft full av överraskningar.
Känner du doften av rädsla,
då den blir som en gas eller dimma,
bara som lätt osynlig för ögat?