Jag tar på mig mina nya skor
och lufsar ut i slask och goja.
"Hejhej" säger MARS och glor:
"Tror minsann att du vill skoja!"


"Du är en jättegammal tant
och passar ej i detta spår,
är smidig som en elefant,
har skrynklig hy och risigt hår."

"Du Mars, visst har du rätt.
Men också helt åt skogen fel.
Jag lufsar på, på mitt eget sätt.
Trots både vintertrött och stel."

Så löper jag på skogens stig
och hör på vårens fågelsång.
Trots åldrig, är jag ganska vig.
Min runda blir en halvmil lång.

Mars ger applåder och pekar:
"Ser du bäcken och vintergäcken!
Hela naturen är med i vårens lekar.
Där på stenen sitter Näcken."

Nu skojar Mars, det kan han väl få?
Så underbart att han är här!
I morgon ska jag ut och gå.
Vid havet, i mars, som jag har så kär.