Vi stod under
Sommarnattens grönskande filt
Gatubelysningen var ett paraply
Under vilket vi gömde våra
Skulpturlika siluetter

Jag svalde snabbt luften,
Som drog mig till marken
Ja, jag iakttog, men sa inget
Dina ögon talade…
Att du, kanske, ja,
Och mer än lite

Vi vandrade längs gatan
Hamnade vid stjärnornas port
Utanför stadens bullrande väg
Mina valpögon var för skamfyllda
För att med den undandragna blicken
Meddela att jag, kanske, också
Men inte på samma sätt