I febriga drömmar
Smälter verklighetens
Gränser till sammetslen honung
I vilken man simmar
Mot sitt eget vansinne

Jag drömmer om
En beröring som ett asplöv
Känner vid den första vindpusten

Likt en blind man
Undersöker jag ditt ansikte
Gropar och vägar drar
Jag tills fingret tröttnar av lusten

Jag skjuter pilar mot en vissnad skog
I väntan på ett ej kommande eko
Och bränner ner medeltidsbroar
I min flata

Jag är Häxbergets självaste
Blåkullas Marta.

Jag är en idiot macka,
Eller vad som än Gordon Ramsey sa.