1

Tvåan på 79 kvm på Bondegatan i Stockholm är min. Gammalt hus med tjocka väggar och högt i tak. Firade min 35årsdag i förrgår, 26 mars 2026. Några hörde av sig och textade snälla saker. Jag är Uno och bor själv i en våning som bekanta säger är spartanskt inredd. Jag har bara det nödvändigaste, det är sån jag är. Köket är centrum. Jag gillar att laga mat och jag har mer än nödvändigt om vi talar attiraljer.

Bara tillfälliga partners efter att sambon Lisen sedan två år, för tre år sedan allvarligt förklarade att hon måste finna sig själv. Hon lämnade inte bara mig utan också sonen Thor från en tidigare toxisk relation, som hon kallade den.

Thor och jag hade kommit bra överens fast han var en stökig tonåring. Lisen litade inte på mig, sa hon, och såg till att han fick ett stabilt hem, kallade hon det, hos hennes lite flummiga nära vänner på Fatbursgatan. Jag visste sedan tidigare att hon fladdrade hit och dit vilket passade mig perfekt. Fasta, stabila förhållanden är tabu, men jag har behov som alla andra män och hon var alltid tillgänglig.

Så jag flyttade till min tvåa och Thor bor här på helgerna då och då och käkar gärna lunch med mig under veckorna när skolmaten inte passar honom. Shit, messar han mig före lunch eller nån äckelemoji. Helgerna tillbringar har med onlinespel i en gamingstol på en megadator som han fått av mig. Nu går han i nian på Åsö grundskola bara en kort promenad bort.

Jag vet att jag inte får binda mig, men vad kan jag göra med Thor som vill? Hela högstadiet har jag hjälpt honom med matte och inte minst kodning och programmering. Grym är han! Det är hans ord – grym, han använder det jämt. Min lunch kan vara grym, tro det eller ej.

På Kocksgatan, en kort promenad bort, äger jag en skärmad källarlokal med servrar, laptops, monitorer och smartphones. Mitt jobb. Ger ITservice till småföretag i hela regionen – officiellt. Tjänar bra!