Du här på bilden
likt omistliga flisan
av den evighet

Det fragment liv
som ännu håller dig
kvar här strosande

Med oss utmed de
solorangea stränder
och den lummighet

Du sen fann svalka i
närheten av en rikt
brusande hemligskog

Och ingen som glömt
ditt jämnmod bland
alla tidens svängningar

Ur minnesvrån ditt
leende din klämtande
klocka och allt du gett